Dröm

Ja, nu har jag drömt något igen. Som vanligt var det jätte verkligt och det kändes som om det var på riktigt. Den var ganska skrämmande men tanke på vad jag gjorde, ursch.

Jag drömde att jag och typ 30 personer till var i ett stort slott (typ Hogwarts) och att vi hade samlats där för att leka en lek. Det var kyrkan som höll i det och massa personer från kyrkan var där typ Anna, Uffe, Magnus, Lennart, Björn och Mats. I alla fall gick leken ut på att det var en som skulle bli jagad i de där slottet och alla andra skulle jaga den personen, leken slutade inte förrän personen vart "fångad". Då skulle dom utse vem som skulle bli jagad (och eftersom det var min dröm var det väll inte så konstigt att det blev jag?). Alla andra gick fram till Anna för att hämta vapen som skulle döda mig med (dom skulle inte döda mig på riktigt utan bara låtsas döda mig).


Så, några av vapnen var pistoler, slagträn och vissa skulle gillra fällor. Som sagt skulle dom inte döda mig utan dom skulle typ skjuta nära mitt huvud eller låtsas slå ihjäl mig. Leken började och jag satte fart först av alla (jag fick försprång på kanske 10min) och sedan släpptes alla andra iväg. Jag minns att jag gick i gångarna och så väldigt länge och undvek alla människor och kollade noga att jag inte gick i några fällor. Till en början var det riktigt roligt men se började jag bli ganska paranoid. Jag träffade på någon (Jag tror det var Joakim Rydén ur min förra klass) som hade pistol och började skjuta mot mig, men personen var inte så duktig på att sikta så jag hann undan.


Det hade gått flera timmar sedan vi började och jag började tro att alla människor ville döda mig på riktigt. Jag var helt slut både fysiskt och psykiskt eftersom jag var tvungen att jogga hela tiden och att jag var tvungen att tänka hela tiden också på fällor o.s.v. Jag gick i alla fall tillbaka till stället där jag hade börjat för att vila lite. Jag ställde mig bakom en vägg och skulle just sätta mig ned när jag hörde att någon kom nära mitt gömställe. Jag passade bakom väggen för att hoppa på personen som kom fram (eftersom jag var övertygad om att det inte var någon lek längre utan att alla ville döda mig på riktigt). Personen kom fram och jag hoppade på honom, gjorde nått konstigt drag så att jag fick pistolen och sen tryckte jag upp personen mot väggen och tog stryp tag. Det visade sig att det var Uffe. Uffe kunde inte komma loss (jag tror jag hade blivit skitstark av adrenalinet) och jag släppte absolut inte efter, tvärtom så tog jag ett hårdare tag om hans strupe så att han vart alldeles blå. Jag förstod inte vad jag gjorde förrän Uffe väldigt lågt lyckades säga: "Rebecka". Då insåg jag att jag höll på att mörda honom. Så jag släppte han och rusade iväg och hörde hur Uffe ropade efter mig (Jag vet inte om han kanske var rädd att jag skulle mörda fler personer eller vad han ville, jag bara sprang). När det bara hade gått några minuter så hördes Annas röst i högtalaren att leken var lut och att alla kunde komma fram.


Jag minns att jag sprang till någon utgång av nått slag och att mina föräldrar stod där tillsammans med Anna, Uffe och några till. Jag bara kastade mig i famnen på mamma & pappa och storgrät. Det var så jävluskt jobbigt alltihop. Sen efter det vaknade jag, innan jag hann be om ursäkt till Uffe eller någonting.

Det är så hemskt nu på morgonen för jag kan fortfarande se Uffes blå ansikte framför mig och att jag håller på att kväva honom, fy fan.

// Becka


Kommentarer


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag heter Rebecka Vigren, är 19 år och bor i en liten by som heter Docksta. Jag har ett brinnande intresse för fotografering och håller just nu på att starta upp mitt eget företag med inriktning på porträttfotografering.

När jag inte fotograferar tycker jag mycket om att skriva, se på film, umgås eller bara ta det lugnt och lyssna på musik. I min blogg kommer ni få se många foton och glimtar från min vardag. Välkommen hit!

Tillbaka till startsidan