Har nyss kommit hem från farmor där jag har firat min kära farbror som fyller år idag. Dessvärre vet jag inte hur gammal han blev... illa. Andreas har kommit hem till lilla docksta! Äntligen har jag nån att bråka och slåss med, då behöver jag inte ta ut det på mina fina klasskamrater. Annars rullar allt på i samma takt som förut. Ångest över The Trip hänger över alla IC2:or som ett stort blött äckligt duntäcke, en känsla av att lovet snart snart är här börjar infinna sig hos mig och jag försöker se tecken på vår vart jag än går (trots att det är -25 grader ute).