Kära Lisa o Co. tog studenten i fredags. Hade inte riktigt fattat det tror jag, och har fortfarande inte riktigt fattat. Känns som om allting gick så fort! När vi stod där och väntade så var det för det första förjävligt varmt, nästan så att man kokade upp och förvandlades till vattenånga.

Sen kom dom äntligen ut på trappan och trots att jag inte såg Lisa först så fällde jag några tårar. När studenterna sen drog sig till sina respektive familjer och jag fick krama om Lisa, så brast det! Tog toksnyftade en liten stund mot hennes axel. Allt blev bara tårar av otrolig glädje och svidande insikt att hon inte längre skulle stå uppe på 300 och skratta så det dånade i hela ljushallen. Så småningom hann jag till att krama Henke, Anton, Malin, Johanna och Julia också. Galet galet galet var det. Träffade på lite andra roliga bekanta ansikten både i form av klasskamrater, föräldrar och lärare!

Sen hoppade studenterna upp på flaken och for iväg runt hela Övik. I början jagade vi efter dom lite men efter ett tag satte vi oss vid Örnparken och såg dom fara förbi lite då och då. Fick höra "Ett år kvaar!!" så många gånger att jag för ett litet tag nästan trodde att det var mitt namn.

Älskade studenter. Otroliga vänner.
Nästa år är det vår tur!