Livet är så orättvist. Hemska saker händer så goda människor. Och orättvisan slår mot dem som inget ont har gjort, medan djävulen står bredvid och bara förstör. Det är orättvist att mina barn aldrig kommer veta hur snäll min egna farmor var. Förmodligen kommer de aldrig heller få känna min älskade morfars värmande kramar eller höra min mormors fina skratt. Det är orättvist att det finns människor som dömer andra efter deras hudfärg, sexuella läggning eller etnicitet, framför deras personlighet och meriter. Det är orättvist att fina unga människor drabbas av allvarliga sjukdomar, medan t.ex jag går fri från värk, lässvårigheter, synfel, dålig hörsel och till och med allergier. Det är så orättvist, men det är livet. Och livet är ändå rätt fint.

 

Men idag stod jag och mina vänner upp för en orättvisa. Vi tågade tillsammans med ca 400 andra personer för att visa att rasism är inte okej. Det är inte tollerant på någon nivå. Vi tågade tillsammans storgatan ner mot torget med facklor i händerna och med goda hjärtan. Och det gjorde mig ändå glad, att i denna orättvisa värld, fanns så många som fanns samlade på torget mot denna orättvisa. 

 

Ungefär två gånger om året hjälper jag andra som också har blivit utsatt för livets orättvisa. De som hamnat i en olycka eller bara inte är fullt friska. Två gånger om året ger jag blod, och jag är så tavksam över att jag kan göra detta. 30 min av min tid, går till att kanske rädda någons liv. Någons mamma, dotter, pappa, son, farbror, moster, syster, bror eller vän. Detta är något som nästan alla kan göra. Det är inte svårt, det gör inte ont och det är en mycket god gärning (man får till och med fika och ersättning för det - anmäl er här!). Något annat som varje människa kan göra är att skriva upp sig i donationsregistret. Att efter sin egen död kunna ge ett fortsatt, kanske till och med fullt friskt, liv till någon annan. Här kan ni anmäla er till doationsregistret, det tar knappt en minut, och du kan rädda någons liv.

 

Det här blev ett mycket längre inlägg än vad jag hade planerat, men det känns också väldigt viktigt. Ibland kan vi bara behöva göra så lite för att något stort ska hända. Spendera 30 min i en bekväm stol med en nål i din arm två gånger om året. Sätta ner foten och säga att rasism inte är okej. Något är bättre än ingenting. Orättvisor kommer alltid att finnas, men tillsammans kan vi minska dem. Inte alla, men vissa, eller till och med många. Vi är skyldiga varandra det. 

Har sett denna slags lista på olika bloggar nu under de senaste veckorna och det inspirerade mig till att göra mig egen. Så här kommer lite kuriosa om mig och jag utmanar också andra med bloggar (Lisa och Emma, känn er träffade!) att göra detsamma, kul grej!

1. Jag älskar att snooza! På en ledig dag ställer jag klockan på 8:00 och har ett alarm varje kvart fram till kl 12. Jag brukar vakna kring ca 10:30, men sedan ligger jag kvar i sängen och halvsover eller bara filosoferar i ca 1h eller så.

 

2. Jag är den absolut kvällspiggaste personen i min familj.

 

3. Jag har ingen kontakt med någon jag gick i samma klass med från låg-, mellan- eller högstadiet.

 

4. Det är endast tre personer som jag känner att jag skulle kunna visa alla mina dikter för. Mina föräldrar har exempelvis bara läst de dikter som blivit publicerade (dvs 2 st), av de drygt 150 st jag har skrivit.

5. Jag är en mycket känslosam person, men har väldigt svårt att uttrycka det. Gråter mycket sällan inför folk och jag tror jag kan räkna gångerna jag har sagt "jag älskar dig" till någon (face to face) på en hand.

 

6. Jag har sedan högstadiet funderat på att bli lärare, men sällan nämnt det till någon.

 

7. Jag vill bo i Norrland när jag är färdig med min utbildning. Närmare bestämt i Docksta eller Örnsköldsvikområdet.

 

8. Om någon "hypear" något väldigt mycket sätter jag mig oftast emot denna sak, utan egentligen någon som helst anledning (förmodligen så bor det fortfarande en rebellisk tonåring i mig).

 

9. Trots att jag ska bli svenskalärare har jag inte läst så jättemycket böcker, och det är faktiskt något jag märker av nu när jag har börjat min utbildning.

 

10. Jag älskar att skapa saker, men jag är ganska dålig på att fullfölja projekt som jag startar.

 

11. Jag älskar att spela bollsporter, men när det kommer till att se sport på tv är det vintersport som gäller. Ishockey, längdskidor, skidskytte, slalom- you name it, I'm there!

12. Det vackraste jag har sett var nog himlen i Afrika. Stjärnhimmeln över Botswana, solnedgångarna i Zambia och det underbara ljuset i Zimbabwe är något jag aldrig kommer att glömma. Men tätt efter på listan kommer norrsken, detta otroligt vackra dansande sken på himlen är något alla borde uppleva minst en gång i livet!

13. Min favorit-app är definitivt, utan tvivel, Instagram. Jag kollar mitt instagram-flöde oftare än vad jag kollar Facebook eller Twitter.

 

14. Jag är inte alls politiskt engagerad, men jag avskyr Sverigedemokraterna. Länge leve mångfald!

15. Jag värderar mina vänner otroligt högt, om möjligt ännu högre sedan jag flyttade ner till Uppsala.

 

Nu, är jag inne på mitt sista dygn här i Uppsala i år. Känns otroligt konstigt att åka hem imorgon, men också otroligt kul! Emma har, som tidigare skrivet, varit här hela denna helg vilket har varit så himla roligt! Jag har hunnit visa henne Uppsala, hon har tagit hand om sina ärenden som hon hade här i söder och vi har helt enkelt haft det så himla bra! Idag (eller igår, haha!) spenderade vi mest bara på bio, Hobbit och Hungergames blev det! Superbra båda två! Sedan drog vi till lägenheten, packade och när Emma gick och la sig tog jag mig an disken med Musikhjälpen (<3<3<3) som sällskap. Och nu sitter jag då här, kl 01:47, och skriver ett blogginlägg. Fast jag ska upp ca kl 6 imorgon. Och ha redovisning kl 09:15. Och åka med ett tåg 13:00. Och gå på Lucia Movie Night 00:00. Ehm, borde verkligen sova nu.