De lugna stegen bakom
I lördags, den 23 november, slutade min farmors hjärta att slå. Min fantastiska farmor som har tröstat mig när jag sprungit in genom hennes dörr i full gråt och som har skrattat med mig när vi spelat kort. Hon kan mycket väl ha varit världens snällaste människa, för jag har aldrig mött någon med en så god själ som hon hade. Det är otroligt tungt att veta att jag aldrig kommer krama henne igen. Aldrig höra hennes skratt och aldrig hålla hennes hand. Men var hon än är nu, tror jag att hon är lycklig, att hon har fått återse farfar, och att dom lever lyckliga i alla sina dagar. Men vi som blev kvar här, vi saknar dig, farmor. Vi saknar dig så det gör ont. Så mycket, varje dag. Vi kommer alltid minnas dig, vi kommer alltid älska dig och din kärlek finns alltid med oss. Vila i frid, älskade älskade farmor ♡
Dåtida, nutida, framtida tidsmaskin
Som tidigare nämnt är det väldigt mycket läsning just nu på våra kurser. En av kurserna, som också har mest litteratur, heter bern och ungdoms läsning. Där har vi bland annat fått läsa "Om jag kunde drömma" (Första boken ur Twilight serien). Läste denna bok senast när jag var mellan 13-15 år och nu när jag läste om den i helgen fungerade boken som en tidsmaskin. Jag kom ihåg de där känslorna som jag fick första gången jag läste den och kände mig som en lättförälskad tonåring igen. Det är något fantastiskt med böcker. De tar oss inte bara från tid och rum utan de tar oss med på en resa i tiden, och just den här boken gav mig en sån nostalgikänsla som är svår att förklara. Är så sugen på att läsa fortsättningen, men resten av böckerna är hemma i Docksta (hint mamma, om du läser det här får du väldigt gärna skicka ner dom, haha). Nu tar jag tag i nästa bok på litteraturlistan!
Same old same old
Här i stora lilla staden Uppsala är det ganska lugna puckar. I skolan fortsätter vi med en hel del läsning samt ca 2-3 lektioner i veckan, vilket resulterar i att jag blir till en jätteslapp människa. Men gå i skolan, läsa allt som kommer min väg, träna, unna sig tv-serie tittande och alla vardagssaker som måste göras passar mig ändå rätt så bra. Min fredagkväll är inte alls spännande, den består av att handla, läsa, äta tacos, läsa, tvätta, läsa, kanske se på en bra film och sova. Helga helgen följer ungefär samma mönster, och just den här helgen är det faktiskt inte mig emot (ni märker ju, superslapp människa!).
Tillbaka till vardagen
Idag var det första skoldagen för mig sedan min lilla tripp till Norrland. Det kändes faktiskt bra. Två nya fräscha kurser med mycket mycket läsning, först ut är Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien". Var sugen på att läsa den men tveksam till att jag skulle tycka om den - jag är glad att jag hade fel. Dialogerna dryper av dialekt (som jag inte har kunnat identifierat än), men den påminner om norrländska och "bondsk dialekt" vilket gör att det mest bara är charmigt och inte alls förvirrande som jag trodde det skulle vara. En riktig trevlig överraskning hittills!
Har medvetet fått minska mina tv-serie timmar för att ägna mig åt skolarbete (men främst för att spara på mina internet-gb), och märker att jag får väldigt mycket dö-tid över. Vad försöker jag då göra med den tiden? Jo, läsa läsa läsa. Läser så otroligt lite vanligtvis så nu får det bli ändring på det tycker jag! Blir bara så trött av det, t.ex idag fick jag ta en eftermiddagstupplur efter en tids läsande, svagt. Känner mig också väldigt trött nu (kl 22:15) så jag får passa så att jag inte somnar i soffan. Men sömn behöver jag nog efter att ha vaknat hela natten och kollat efter zombies, tror faktiskt att sova på olika platser ger mig fler mardrömmar, upplevde lite samma sak när jag flyttade ner hit från början. Nä, inatt ska jag drömma om tidigt 1900-tal och intressanta människor, blir ju mycket trevligare så.
Dimmiga dar, det var bra dar.
Nu sitter jag på ett tåg som i 145km/h i mörkret tar mig längre och längre söderut till Uppsala. Men jag har haft en så bra helg att det inte gör så mycket. Jag har återsett nära och kära, vandrat på kullerstenen i min favoritstad, känt hur kallt vattnet i fjärden var, sett en modomatch med familjen och bara kunnat njutit av att vara ledig.
Idag fick jag också återse Annelie. Min kära vän och före detta lärare som alltid ger mig så mycket glädje, lycka och inspiration. Hon såg nog på mig att det kändes lite jobbigt att åka till Uppsala och hon sa, som alltid, något mycket klokt som fastnade hos mig. Hon sa "Du har alltid kvar allt och alla här". Just det gjorde att det plötsligt inte kändes så jobbigt att behöva säga hejdå till dem jag älskar mest av allt. Jag kommer ju tillbaka, och de finns kvar! För om jag ska vara ärlig så är livet så väldigt bra just nu, och jag skulle inte vilja byta det mot något annat.
Gamla fina vänner
Hade en sån bra söndag idag. Åkte in till Övik och spenderade flera timmar i sällskap med mina två favoriter - Emma och Rämsy! Det var så skönt att bara käka lunch tillsammans och prata prata prata. Det är konstigt att hur ofta vi än hörs via sms (in princip varenda dag) så saknar jag dom så mycket ändå. Det var inte förrän jag satt i bilen hem som jag insåg att jag inte kommer träffa dem igen förrän jul, och det kändes plötsligt jobbigt. Efter att ha gått gymnasiet med dem i 2-3 år och sedan kunnat hälsa på dom hur ofta jag vill (hehe, nästan) så är det numera 45 mil mellan oss, och ibland känns det alldeles för mycket. Är glad och tacksam att jag får ha dessa tjejer i mitt liv, ni är fantastiska!
Hemma och hemma
Det är så härligt att vara hemma. Norrland har verkligen inte visat sig från sin vackraste sida men ack så fint det är här ändå. Jag trivs som fisken i vattnet bland mina berg och djupa skogar, med människor som känner mig ut och in och med mina djur som springer fram mot mig vid ljudet av min röst. Men jag har också märkt att Uppsala är hemma. Utan att tänka på det säger jag "åka hem" när jag menar "åka till Uppsala", och det är väldigt härligt att det kommer automatiskt. Jag älskar att bo i Uppsala, men mitt hjärta klappar för Norrland. Jag har lite hemlängtan hit till mitt hus, även fast jag är här precis just nu. Här finns ett liv jag inte har haft tid att bygga upp i Uppsala, och det är otroligt orättvist att jämföra dom två så därför försöker jag att inte göra det heller. Men det känns fint att ha två hem i alla fall. Jag trivs väldigt bra just nu, både här och där, hemma och hemma.
Tell everybody I'm on my way
Äntligen är jag på väg hem! Efter en lång torsdag som bestod av minimalt internet, städning och lite yoga sitter jag nu tills slut på tåget hem mot Docksta. Planerad ankomsttid var 12:30, men pga försening kommer jag nog inte fram förrän framåt 15. Men det gör ingenting, för synen av havet, min kära familj, pussar från kaninen, gos med katten och människor som jag håller närmast hjärtat gör allt värt det. Äntligen är jag på väg hem!
