Fast det har regnat hela dan

Tisdagen den tjugonionde oktober började inte superbra. Jag försov mig, boken som jag behövde för att skriva hemtentan fanns inte på Engelska Parken och lunchen smakade inte gott. Inga världsproblem men nog för att få en tjej som mig på sämre humör. Men medan jag åt min äckliga lunch fick jag mig ett gott skratt av att tjuvlyssna på bordet bredvid, studenten som satt där berättade nämligen för sina kurskamrater hur hon hade struntat i all kurslitteratur och bara läst på wikipedia istället. Dagen blev lite bättre.

Därefter cyklade jag till närmsta bibliotek som hade den bok jag sökte efter och helt plötsligt var hela hemtentan färdigskriven. Jag ska inte ljuga, den är rätt så dålig, men den är gjord i alla fall! Cyklade hem bara för att hoppa på bussen till stan, köpa mig ett nytt paraply, unna mig middag på Subway och köpa tidningen "Hälsa & Fitness". Varför köpte jag just denna tidning då? Jo, för där i fanns ett stort reportage med världens bästa Anton, min vän, min klippa, min inspiration. Och som grädde på moset var det tre av mina bilder som användes till reportaget (varav en av dem var uppsmackad på en hel sida!). Wow-känslan är total. Så humöret är nu på topp och tidningen står på den enda hyllan jag har för att påminna mig om att allt är möjligt - vare sig det är att skriva klart en hemtenta eller få en bild publicerad i en tidning.


För fuck cancer

Ikväll intog Modo Hockey ett fulsatt Fjällräven Center. 7600 människor tog sig dit för att se dem spela. Det är verkligen inte konstigt att hockey-yran som hägrar i Örnsköldsvik under mina tre år på gymnasiet där smittade av sig, och nu har jag tagit den med mig ner till Uppsala. Men 7600 människor såg inte Modo spela i sitt vanliga vacka vinnande röda matchställ. Idag drog de rosa tröjor över huvudet, och blev oövervinnliga. Rosa tröjor som stöd för rosabandet, som stöd för bröstcancerfonden. Det värmde mitt hjärta extra ikväll och fick mig känna mig otroligt stolt över att kalla mig själv Modoit. Imorgon ska jag gå och köpa mig ett eget rosa band, för fuck cancer.

 

Hemlängtan

Höga berg och djupa hav,
mindre än en vecka kvar 

 

Välkommen hit, välkommen hem

Igår när jag stegade ut från centralstationen i Uppsala blev jag så glad att se denna skylt. "Välkommen hit, välkommen hem", för det var faktiskt så det kändes. Här har jag mitt hem, min stad. 42 mil norrut har jag mitt hem, min by. 4 mil norr om det har jag mitt hem, som faktiskt också är min stad. Men när jag klev ut i solskenet igår kände jag mig hemma, Uppsala är numera min stad och mitt hem, och det känns så himla fint. Är väldigt glad att jag hamnade precis här.

 

En helg i Lund

Den här helgen hade jag bokat tågbiljetter till Lund. Så på fredagen satte jag mig på ett halvkallt tåg utan eluttag och åkte de där långa timmarna ner till platta Skåne - men oj, vad det var värt det! Kom fram till ett isande kallt Lund men fick en så värmande kram av världens bästa Lisa. Ex-granne, barndomskompis, bästa vän. Kärt barn har många namn. Vi har inte setts sedan augusti, så över en otroligt god tacos-middag catchade vi up, åt och pratade till kl 01:30 på natten.
 
Lördagen spenderade vi i Lunds city, shoppade lite, åt en falafelrulle och sedan på kvällen drog vi ut och dansade loss på Östgöta nation. Otroligt värt (trots alla armbågar jag delade ut till hånglande par på dansgolvet). Söndagen slappade vi halvt bort i Lisas korridorrum innan vi drog iväg till city igen och såg två biofilmer på raken - The Butler och Rush, kan verkligen rekommendera båda!
 
Så idag, måndag, åkte jag hem (med ett bättre tåg) tidigt på morgonen. Det kändes tråkigt att åka ifrån Lisa och lägenheten kändes tystare än någonsin här i Uppsala. Men om två veckor ses vi igen, för då blir det ännu mer tågåkande. Däremot drar jag åt helt motsatta håll, då åker jag norrut, då åker jag hem. Som jag längtar.
 
 

Att vara omringad av lärare

Pedagoger alltså, himla bra folk. När jag valde att bli lärare var det verkligen för att jag ville. Jag vill vara en del av ungdomars dagar, undervisa i ämnen jag tycker är intressanta, lära ut och också hela tiden lära mig av mina elever och inspireras. Redan nu känns utbildningen helt rätt och det finns få saker som känns så fint som när man pluggar järnet medan man hör sina fellow classmates delge varandra av samma passion som jag känner för detta yrkesval. Det är inte det lättaste jobbet, tvärtom kanske ett av de mest tidskrävande och, i vissa ögon sett, mest "ovärda" jobbet. Men för oss är det drömmen. Att se våra elever växa, utbilda sig, hitta sina egna drömmar och kanske kunna inspirera dem på något sätt under tidens gång. Det är helt enkelt väldigt fint att vara omringad av blivande lärare som brinner för sitt yrkesval.
 
 
 

Familjehelg

Helgen som var kom mina kära föräldrar och hälsade på oss barn som flyttat söderut. De landade hos mig i Uppsala på fredag kväll och på lördagen drog vi vidare ner till huvudstaden, närmare bestämt Hässelbystrand, för att hälsa på brorsan. Det blev en mysig helg med prat, god mat och en tripp till Abba-museet. Det är väldigt skönt att bo själv men det var så så roligt att få återse familjen igen. Blir lite ledsen i hjärtat när jag tänker på att vi inte kommer vara alla tillsammans igen förrän jul, men tiden går fort (det gör den verkligen, har min första tenta om en och en halv vecka, hjälp!). Tur att det finns denna magiska telefon, då får jag alla mina kära söderbor och norrbor precis där jag vill ha dem, nära mig.
 
 

Livet som student

Äta, sova, plugga dö. Åkte till universitetet tidigt imorse (kl 8 för att vara specifik) för sista föreläsningen i svenskans struktur, skev på en gruppuppgift, åt lunch, pluggade grammatik inför tentan, delade min choklad med trevliga pluggkamrater, pluggade lite till och åkte sedan hem kl 17:45. Åt mat. Hamburgare dagen till ära. Och sedan dess har jag legat i min soffa och ägnat mig åt att se på hockey samt diverse ovettiga youtubeklipp. Duschade för att få upp värmen i kroppen och bli kvitt huvudvärken (funkade!) och nu klingar Veronica Maggios nya singlar från mina datorhögtalare medan jag funderar på om jag ska dricka te eller bara gå och lägga mig. Borde egentligen läsa en text tills imorn. Borde. Jag tror skiter i det och ba dricker mitt te, yolo, hahaha!
 
 

Jag heter Rebecka Vigren, är 19 år och bor i en liten by som heter Docksta. Jag har ett brinnande intresse för fotografering och håller just nu på att starta upp mitt eget företag med inriktning på porträttfotografering.

När jag inte fotograferar tycker jag mycket om att skriva, se på film, umgås eller bara ta det lugnt och lyssna på musik. I min blogg kommer ni få se många foton och glimtar från min vardag. Välkommen hit!

Tillbaka till startsidan