Om det var en dålig dag igår så blev det en desto bättre en idag! Fick sova ut, promenera i det härliga vintervädret och handla och sedan spenderade jag kvällen med Sanna. Eftersom vi har som mål att se så många Oscarsnominerade filmer innan galan så gick vi på bio och såg Philomena. Tyckte faktiskt mer om den än vad jag trodde att jag skulle göra. Fin blandning av allvar och humor, gillade den mycket, väldigt söt film. Efter bion gick vi vidare till Wermlandskällaren. Det var lite väntan på att få bord men väl värt det. God och billig mat och sedan massa prat. En riktigt riktigt fin och bra onsdag!

 

 

Tisdag blev en rätt dålig dag. Håller med Emma, tisdag kanske är den sämsta dagen av alla veckans dagar. Egentligen så är det inte tisdagens fel, det var egentligen dagarna innans fel, men det bara bubblade över idag lite. Med en nyckel som förmodligen ligger bortglömd hos posten någonstans, en hårddisk med viktiga bilder som kraschat, en måndag som minst sagt blev superduperhetsig och pluggning som gör att jag känner mig som Uppsalas sämsta student känner man sig inte riktigt på topp. Men en promenad, fira fina Sannas födelsedag och sedan se en romantisk komedi gjorde kvällen mycket bättre. Dock ligger sådana här stress och orosmoment och gnager på en, vilket inte är det roligaste. Ska ändå försöka att inte oroa mig och gräma mig över saker jag inte kan påverka, det är ju så onödigt. Nej, nya tag imorgon, hej och hå.

 

Ps. Är så sjukt sugen på att resa någonstans, miljöombyte. Reseguiden.se har blivit mitt andra hem, sitter och söker resor lite hit och dit var och varannan dag. Får spara pengar, kanske åka någonstans i sommar. Förhoppningsvis. Känner att jag måste jobba mot en motivationsbild, sommar och utlandet kanske kan vara det, skulle vara otroligt fint. Ds.

Ps 2. NYCKELN HAR HITTAT HEM, LYCKAN ALLTSÅ! Så himla skönt. Ett orosmoment ur världen, och kanske det största av dem dessutom. Andas ut. Ds.

Jag har faktiskt gjort ett litet nyårslöfte i år, så här i efterhand. Det handlar om mat, jag ska försöka äta bättre och våga testa nya maträtter. Och då menar jag inte att jag ska börja på någon 5:2 diet eller LCHF, utan mer att vara en aktiv konsument när jag handlar och tänka på vad jag äter. Jag äter till exempel mycket kött, jag tycker det är väldigt gott so why not. I min familj har vi in princip alltid ätit mycket kött och lite vegetariskt. Inte nödvändigtvis för att det inte är lika gott, utan mer för att ingen har satt sig in i hur man lagar vegetariskt, lite slentrian helt enkelt. Så mer vegetarisk mat ska det bli på min matsedel! Dessutom ska jag försöka äta sallad till varje måltid, något som jag har intalat mig själv att jag inte gillar, men som jag upptäcker nu inte är så farligt ändå (om man byter ut ishavssalladen till babyspenat är det ju riktigt gott!).

 

Jag vill också försöka köpa mer ekologiskt, och det här vill jag verkligen tipsa folk om! Köp mer ekologiskt, köp närproducerat. Om du ska handla mjölk, köp för tusan inte ICAs mjölk från Österrike, stöd dina lokala bönder och köp från Arla, Norrmejerier, Skånemejerier eller vad som finns, det är viktigt!

 

Ett annat tips, och detta riktar sig till folk som säger "köpa ekologisk mat är så dyrt!". Visst, det är lite dyrare och det är klart att alla inte har råd med det. Men köp en ekologisk produkt varannan gång när du handlar då. Köp det billiga havregrynet, men nästa gång du går och handlar, köp det ekologiska. Jag till exempel köper alltid ekologiskt smör och créme fraiche, och nu ska jag börja med att köpa ekologisk mjölk varannan gång jag handlar. Var också uppmärksam på priset, för ekologiskt är verkligen inte alltid dyrare! ICAs babyspenat exempelvis kostar exakt lika mycket ekologisk som "vanlig". Om jag, som "fattig student", har råd att köpa ekologisk mat, då har du nog det också!

 

Jag hoppas att fler tar detta som nyårslöfte, för det är ett ganska bra ett tycker jag. Hamna inte i någon mat-slentrian, väga testa nytt, även om det verkar svårt. Miljön förtjänar att du köper ekologisk mat då och då, att du inte hela tiden bidrar till köttindustrin och att du källsorterar dina förpackningar och din mat. Det är inte alls svårt, man ska bara orka göra det. Det kostar inte heller så mycket (visste ni att Qournfärs exempelvis är mycket billigare än nötfärs?), lägg några extra kronor då och då på en produkt som är märkt som ekologisk eller fairtrade. Det är mitt nyårslöfte i alla fall!

 

Det känns svårt att sammanfatta ett helt år i några stycken, men jag ska försöka. När jag spontant tänker på 2013 tänker jag lycka. Har fått spenderat så mycket tid med mina vänner och min familj, jag har fått rest i Sverige och världen, har fått tagit ett stort steg mot min framtid och lärt känna så många härliga människor. Men 2013 har också varit ett år av stor sorg. Så många gånger på ett år tror jag inte mitt hjärta har brustit någon gång.

Håkan, en av mina försäldrars bästa vänner och en av mina vänners bonuspappa gick hastigt bort i början på året, utan att någon av oss var beredd på det. Sedan var det Sally. Vår fina busiga galna katt som sprang bort i mars och aldrig kom tillbaka. Leona. Min älskade älskade kanin, 6 år fick vi tillsammans, min första egna kanin, som jag saknar dig. Och till slut, ca 4 veckor innan jul, förlorade vi farmor. Det tyngsta förlusten för mig det här året, den största sorgen och det som gjorde ondast. Så många tårar som fälldes den helgen, och många andra dagar efter det. Jag saknar dom allihopa, men finner så mycket glädje i att jag fick lära känna dom, att jag valde just Goldens Leone som min första kanin och turen över att ha varit min farmors barnbarn. 

 

Många förluster, men också många nya bekantskaper. På nationaldagen välkomnade vi nämligen en ny familjemedlem, vår älskade katt Siri. Det är lustigt hur fort man börjar älska ett djur, jag tror att Siri fick en plats i alla våra hjärtan från dag ett. Denna tjocka, håriga, lata, busiga, fina katt. Fantastiska människor har jag också fått träffat, från norr till söder och till och med på en annan kontinent.

 

Den stora (fysiska) resan jag gjorde var nämligen till New York. Städernas stad där min älskade vän Anton bor. Drygt två vckor spenderade jag i denna stad som smått överraskade mig med sitt tempo och supertrevliga människor. Första gången jag reste själv, hade ju dock sällskap när jag väl var framme, men en väldigt häftig och rolig resa som jag fortfarande bär med mig. Jag är säker på att jag kommer att komma tillbaka till New York en dag!

En annan resa var den ner till Uppsala. En enkelbiljett, för jag hade kommit in på ämneslärarprogrammet, med andra ord: Jag skulle börja på utbildningen till att bli svensklärare för gymnasiet! Flytta hemifrån till en stad där jag kände en person (som inte ens var i min ålder). Och nu bor jag i en stad där jag trivs som fisken i vattnet, hyr en superfin etta i andrahand och går en utbildning som jag älskar! 

 

Fina saker har jag fått upplevt i år. Kent konsert med Lisa, ett sommarjobb som jag verkligen trivs med, resor hir och dit, konsten att kunna jogga 5 km (dock kan jag inte det längre, haha!), allt från fester, badning, tacos och bara vara med mina fantastiska vänner, bokrelease för en vän, modellfotografering i New York, en pingistävling, hela insparken med världens bästa Astrid-lag och bara känna att livet går upp och ner ibland, men att solskenet väntar bara runt hörnet (cheesy-nivån på den här bloggen har verkligen gått upp den senaste tiden...).

 

2013 har varit ett bra år, trots förluster och motgångar. Det har absolut inte alltid varit lätt, men det har alltid varit värt det. Jag känner att jag bor i rätt stad, pluggar rätt utbildning och människorna runt omkring mig (det tåls att säga om och om igen) är otroligt fina. När jag skrev samanfattningen för 2012 så skrev jag bland annat att jag hade lärt känna mig själv bra det året, vilket jag känner nästan ännu starkare nu. Och sjävkänslan har fortsatt att växa, självförtroendet finns där också, dock inte alltid lika starkt. Det jag tror att jag vill konstatera är nog ändå att jag känner mig lycklig. 2013 är slut, men 2014 ser inte så dumt ut det heller!

 

För ungefär 30 minuter sedan landade ett plan i JFK airport i New York med en av mina bästa vänner på det, Emma. Ett år ska hon vara där borta i Nordamerika, närmare bestämt i San Fransisco. Ett år tills jag får krama henne igen. Ett år som säkert komer gå fort, men som just nu känns som en evighet. Jag är ändå så himla glad. Emma kommer få det så otroligt bra där borta och den fina familj som har fått henne som au-pair kommer skatta sig så så lyckliga. Jag kommer sakna hon, jag kommer sakna dig, Emma. Som tur är finns skype och gratis sms-appar (som jag redan har börjat spamma (overlyattached friend...)), så det blir ändå inte så svårt att hålla kontakten. Men trots allt kan jag inte hålla tillbaka tårarna, jag som aldrig gråter. Men jag gråter inte bara av saknad, mest gråter jag av glädje och stolthet, att mina vänner är så modiga och bra. Emma är verkligen en av dom, någon som jag har hållt nära mitt hjärta i 5 år och som förgyllt varje skoldag i gymnasiet och alla dagar efter studenten. Nog med allt cheesy-prat nu, snela, nu måste jag rycka upp mig! Det jag vill säga är: Ha det så himla bra min älskade vän, det här året kommer bli så jäkla häftigt!! Vi ses snart igen ♡