I helgen som var spelade jag min första pingistävling på sju år. Sju år sedan jag fick uppleva den här spänningen, besvikelsen, glädjen och stämningen - och det var inte förrän nu jag insåg hur mycket jag har saknat det. Jag vann såklart ingenting, eller jo, jag vann en match! En obetydlig match i Herrar juniorer 20 och glädjen det gav mig att vinna den lilla matchen höll i sig hela dagen, och trots att jag förlorade alla matcher (och set) efter det så for jag ändå hem med en känsla av att ha vunnit.

Men trots att inte jag vann var det många andra som gjorde det! Vi fick två guldmedaljörer från Docksta, och en av dom var min käre far. Han som inte ens skulle åka på tävlingen och definitivt inte åka på söndagen (den dagen han vann) smashade ut motståndarna i den Öppna Klassen och fick ställa sig längst upp på prispallen, efter ett uppehåll från pingistävlandet på 30 år!

En väldigt lyckad helg helt enkelt med härligt engagemang, otroligt duktiga ungdomar (speciellt de från vår klubb måste jag ändå få säga, roligare gäng och duktigare spelare får man leta efter) och ljudet av pingisbollar som förföljde mig hem och ringde i mitt huvud tills sömnen tystade dom. Kan ju säga att det inte kommer dröja sju år till innan nästa tävling.