Monstruösa måndag

Dagen började redan väldigt dåligt i natt. Kan väl först nämna min besvikelse på Europa. Inte ens 70 år har gått sedan förintelsen och nu röstas högerextremistiska partier fram i nästan vart enda land. I Frankrike blev Front National, ett ytterst rasistiskt parti, störst, och här i Sverige fick Sverigedemokraterna nästan 10% av rösterna. Det här skrämmer mig något oerhört. Att rasistiska partier kan gå fram så mycket i val, att människor är så egoistiska och att vi verkligen aldrig lär oss av vår historia, det är skrämmande. Ingen ska någonsin få hota någon på grund av dennes etniska bakgrund. Ingen ska hota min rätt till ett jämställt samhälle, bara för att jag är kvinna. Ingen ska få hota alla vi människors lika värde. Därför måste vi stå upp mot rasismen och denna diskriminering som nu är invalt i vårt EU-parlament. Låt den inte normaliseras. Skriv, skrik, protestera, säg nej, lyssna, diskutera, demonstrera och våga - för vi är starkare än dom.
 
När valvakan tog slut på SVT kom nästa, dock inte fullt så allvarliga, stöt. En redovisning som skulle framföras samma dag. Det var bara att sätta sig kl 01:30 på natten och skriva den. Kl 03:00 kom jag i säng, vaknade kl 08 av en hemsk mardröm som involverade min fina kanin (var tvungen att ringa mamma och fråga om han var okej, det var han såklart, älskade prins <3). Sedan skola på det, fortfarande med EU-valet i färskt minne. När jag kom hem efter skolan ville jag egentligen bara sova. Sova bort rasism, mardrömmar, språhistoria och stress. Jag tog en liten tupplur och bestämde mig sedan för att gå på bio för att skingra tankarna - vilket jag lyckades alldeles ypperligt med (trots min långa deprimerande utläggning i hela inlägget här). Så skönt att kunna fly verkligheten ibland, även om det bara är för två timmar. Jag flydde med X-men, och kom tillbaka lite gladare och lite lättare. Redo att lämna denna monsturösa måndag för en toppen-tisdag, here I come!
 
 

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag. Hade tänkt att dra mig till bion, men jag tappade bort tiden lite, och ärligt talat, hur kul är det att sitta ensam bland alla puttinuttiga par? Nah, det kan jag skippa. Vad gjorde jag istället? Förberedde ett seminarium med min basgrupp, kollade på OS, pluggade minimalt, lagade mat och kollade på Sherlock. Och just det, jag gav bort en alla hjärtans dag present, nämligen till WWF!

Jag gick in på deras hemsida och skrev upp mig som tigerfadder. Ingen kan göra allt, men någon kan göra något, och det vill jag verkligen göra! Man inser verkligen hur bra man har det när man har det angenäma problemet att försöka välja mellan olika välgörenhetsorganisationer. Men jag valde WWF. Jag tänkte att jag känner ingen som är djurfadder, jag älskar djur och jag sätter tillit till WWF. Det kändes fint. 100 kr i månaden kommer nu flyga från mitt konto till deras och bidra till arbetet för att rädda tigern. Det känns himla bra och viktigt!
 

Välkommen hit, välkommen hem

Igår när jag stegade ut från centralstationen i Uppsala blev jag så glad att se denna skylt. "Välkommen hit, välkommen hem", för det var faktiskt så det kändes. Här har jag mitt hem, min stad. 42 mil norrut har jag mitt hem, min by. 4 mil norr om det har jag mitt hem, som faktiskt också är min stad. Men när jag klev ut i solskenet igår kände jag mig hemma, Uppsala är numera min stad och mitt hem, och det känns så himla fint. Är väldigt glad att jag hamnade precis här.

 

Efter månader av tystnad

Här har det sått tomt länge nu, och så mycket har hänt. Jag har flyttat, bara en sådan sak! Jag är numera Uppsala-bo men bär Norrland med mig var jag än går. Jag har en egen lägenhet (i andra hand för visso men ändock). Jag har börjat på lärarprogrammet för att bli svensklärare på gymnasiet, och det här kommer många fnysa åt och skaka på huvudet när de läser - men det är faktiskt min dröm. Just nu varvar vi grammatik med tal, skrivuppgifter och grupparbeten, och det känns helt rätt hittills. Jag har insparkats med fina människor, vi blev till en enda stor Astrid Lindgren skara med allt från Lönneberga till Nils Karlsson pyssling. Och om man blickar tillbaka över sommaren har jag hunnit med mycket badning (men aldrig nog), otroligt fina vänner, en till Kent konsert att lägga på samlingen och ett sommarjobb som tar upp mycket tid men som också är otroligt roligt!

Jag kan inte lova att många inlägg kommer komma upp här, jag vill helt enkelt skriva när jag har lust. Jag tror att bloggen blev lidande för att det blev ett måste. Jag måste fota bilder, jag måste uppdatera, måste borde måste. Och det är inte det jag vill. Jag vill skriva för mig, och till viss del för er också. Och det känns väldigt bra. Så utan hopp eller förväntan hoppas jag att jag kan kicka igång denna stackars blogg igen, den har trots allt fyllt fem (!) år nu!

 

Älskade vän

Leona
2007-2013
 
Min älskade vän som har varit med mig i ur och skur, skratt och gråt, sommar och vinter, har nu fått somna in till en värld som är full av soliga vinterdagar och goa smaskiga maskrosblad. Sorgen är stor men hon levde ett fullt och lyckligt liv som jag vet att hon älskade, vilket gör hjärtat lite lättare. En kanin så snäll, orginell och oersättbar att det inte finns ord för det, tack för att jag fick sköta om dig i 6 fina glada år, Leona. Du lämnar mig, din prins och hela familjen i stor saknad.

Älskade vän, vi glömmer dig aldrig 

En sån där dag

Idag har det verkligen varit one of those days. Jag har åkt en berg och dalbana med umeå universitet, österlens folkhögskola och csn bara för att falla tillbaka till som det var från början, förutom tusen kubikliter energi fattigare. Ingenting som egetligen hände, bara som kunde ha hänt. Ingenting att vara ledsen eller upprörd över, men ändå känner jag mig bara så trött och less. Längtar till en morgondag som känns enklare än idag, vill bara ta det lugnt och dricka te, kanske baka någonting, känna mig som en riktig tant! Säg aldrig hej förrän du har hoppat över bäcken, är ändå tacksam att allt som händer ger en erfarenheter.
 

Det här med nyårslöften och mål

Här om natten satte jag mig ner och skrev en lista på mål som jag skulle velat klara av innan 2013 går mot sitt slut. Väldigt många mål blev det, allt från väldigt personliga till mål med fotograferingen, vissa väldigt flummiga och andra väldigt exkta. Som många små (och stora) nyårslöften skrev jag ner dom på min lista, la ner det i ett kuvär och stoppade undan det tills jag behöver motivationen igen. För i slutet är väl det det fungerar som, motivation? Att kunna sträva efter att stryka den där meningen från listan och känna att man har utvecklats ännu lite till, få en boost med självförtroende. 
 
Under 2012 har jag lärt känna mig själv mycket bättre, vet hur jag reagerar vid vissa situationer, vet var mina svagheter och styrkor ligger osv. Jag har fått känna av hur djupt jag sörjer och hur lätt jag har för att skratta, en mycket bättre självkänsla helt enkelt! Ett mål som jag inte hade i tanken när jag började året, men som ändå blev av på något sätt. 
 
Mina mål för 2013 är som sagt ganska många, ganska spridda, saker jag kan påverka och saker som inte alls ligger i mina händer. Jag vet att jag inte kommer kunna stryka alla från listan, men målsättningen är så många som möjligt såklart! Men det känns bra att ha något att sträva efter, för nu är jag fylld med mer motivation än någonsin inför det här året som vi som smått har påbörjat (trots att jag vaknade idag och bara kände för att ligga kvar tills det blev natt igen, men sådana dagar ska man väl också ha?).
 
Dit jag tror jag vill komma med det här lite flummiga blogginlägget är att: sätt upp mål, dröm och kämpa! Vare sig det är att fota mer under året eller att kunna springa 5-10 km innan nästa januari (dessa finns båda med på min lista), så våga! Våga göra dig till åtlöje, våga misslyckas och våga lyckas, när nästa år kommer lovar jag att du inte kommer ångra dig!
 
bilden är fotad nästan exakt ett år sedan idag.

Härlig lycka

Efter en gårdag med en lyckoklump i mage och själ som gjorde att jag knappt kunde sova och sedan en lång lång arbetsdag på ICA så tror jag fortdarande inte riktigt på det här, jag var på framisdan på blogg.se! Blev så otroligt glad och vill förstås tacka blogg.se för att dom uppmärksammade min blogg, det betyder så himla mycket! Vill också säga hej och tack till alla fina nya läsare som har besökt och kommenterat bloggen i samband med det här, blir så lycklig att jag spricker för varje besökare min statistik visar. Hoppas många av er stannar, det skulle vara superkul! Tack tack tack igen alla besökare och blogg.se, det blir en fin helg heart<3

 

När det på något sätt blir verkligt

Har vetat om det här ett tag nu, men det har absolut inte känts på riktigt. Har tänkt att jag inte ska säga det till så många förrän jag ser det svart på vitt, publicerat på deras hemsida. Nu har dom publicerat det, finalisterna i årets upplaga av Ung Poesi, och jag kan fortfarande inte förstå att mitt namn står där bland dom där andra namnen som säkerligen är de duktigaste av sitt slag. Jag som bara har skrivit "poesi" i ett år, hur kommer det sig att mitt namn finns med där? Stolt och framför allt glad är jag i alla fall, fastän det inte känns helt på riktigt än, men trots allt lite verkligare än förut. 
 
 
 
 

Fantastisk söndag

En vän sa, "att en söndag är fantastisk har jag nog aldrig upplevt", och det ligger mycket i den meningen. Söndagar är sista helgdagen, nästa dag är den otroligt tunga måndagen och det är så otroligt långt till nästa helg. Söndagar brukar också medföra ångest och stress över det man inte hann med. Min söndag har inte varit så, tvärtom. Min söndag har varit full med överraskningar, fint väder, inspirerande poesi, spontana vänner, reseplanering och en bra biofilm inklämd på ett hörn. Det har faktiskt varit en fantastisk söndag. De är sällsynta, men de existerar. De gör att man går till sängs exalterad med en härlig lyckoklump i magen. Och fastän man helst vill leva kvar i den här mysiga tillvaron ett tag till sluter jag ögonen, för jag vet att det inte alls dröjer länge tills den här känslan kommer tillbaka.
 


Mina lediga sommardagar

 
Så här kan en vanlig sommardag se ut för mig, mys med katten. Jag rättar mig själv: Försöka mysa med katten medan hon bara vill busa. När jag är ledig från jobbet på ICA vill jag helst bara ta det lugnt och inte göra så mycket alls, det får gärna regna på mina lediga dagar också. Inte alla, men några få. Regnet släpper på den där stressen och pressen på att alltid gå ut och göra någonting, själv är jag mycket för att sitta i min lilla friggebod och se på film. Inte helt fel det heller. Längtar dock till att kunna bada i varmt vatten, just nu är det lite för kallt för att bada i havet (ca 14-15°c). Men men, just nu är det ingen vila och ingen rast, jobbet kallar och jag går faktiskt väldigt nöjt dit, även om det är skönt med någon ledig dag lite nu och då!

Längtan


Det finns så mycket att längta till just nu. Afrika resan, studenten, starta företag, nya fotograferingar och massa annat. Jag längtar framför allt till sommaren då jag kan känna en salgs frihet jag inte har känt på väldigt många år, friheten av att inte ha något skolarbete som ligger och gnager mig i nacken. Jag längtar till björkarna är fyllda med gröna löv, tills segelbåten får klucka fram på havets vågor och sommarnätter som aldrig verkar ta slut. Just nu vill jag leva i framtiden för jag känner att den har så mycket att ge mig. Men först ska det bli fredag och helg och några veckor till, vilket kanske inte är det ultimata men som funkar bra med lite musik i öronen och fina vänner vid min sida! Nu ska kaniner matas och sedan ska jag och mitt skrivblock ta oss en tur innan ögonen får slocka helt och hållet, slog nämligen rekord idag i hur mycket inspiration man kan få på bussen. Galet.

Bloggar och människor

Ibland när jag kommer hem från skolan, har ätit middag, sätter mig vid datorn och ser att jag har ca 25-50 olästa blogginlägg kan jag ibland bli lite lat. Ignorerar den där siffran ett tag bara för att jag vet att det kommer ta lite tid att läsa igenom alla dessa inlägg. Men efter en stund tar jag tag i det och jag blir oftast lika glad varje gång!

Det finns verkligen bloggar som fångar mig, där jag läser vart enda ord i varje inlägg, där jag får följa dennes vardag och jag blir så glad att dom delar med sig. Delar med sig av sin glädje över en simpel present eller bara en vacker dag, delar med sig av sina rädslor eller bekymmer, delar med sig av sitt vardagliga, och för dom, kanske lite lamtråkiga liv. Konstigt att en bild på vad någon fick med posten eller åt till middag kan inspirera en så, motivera mig till olika saker i mitt eget liv, allt från ett nytt blogginlägg till en spontan springtur (inte för att det någonsin har hänt... eller kommer att hända, men ni fattar min poäng).

Jag tror att bloggare påverkar mer än vad dom själva kanske tror, förhoppningsvis mest till det bättre! Jag vet att jag åtmistone har påverkats positivt av massa inlägg. En sämre dag kan bli så mycket bättre av att ens favoritbloggare svarar på ens kommentar eller att denne bara skriver hur stolt och nöjda över sig själv. Vettiga, kreativa, personliga, glada, inspirerande inlägg är guld värda, och det är därför jag följer dom bloggar jag följer.

Att skriva ner alla som jag har på mitt RSS-flöde skulle kanske ta mycket plats och inte heller ge så mycket, därför väljer jag att tipsa om de bloggar vars inlägg jag ser fram emot mest och får mig inspirerad. Jag hoppas att ni redan har besökt och följer dessa bloggar, men det skadar inte att ge dom extra cred (jag älskar när människor får ego-boostar).

Om ni har orkat er igenom hela det här inlägget säger jag grattis (för det blev verkligen längre än vad jag hade tänkt) och vill också uppmanar er att kommentera alla bloggar ni gillar, jag slår vad om att vilken bloggare som helst blir glad över en fin kommentar och det leder i sin tur till bättre inlägg och, framför allt, fler glada människor på vår jord!


Rebecca Hansson, Emelie Ohlsson, Caroline Dahlén, Hanna Björkstedt .
fyra av mina absoluta favoritbloggar.

Hejdå missen

Cissi-Lotta
1999-2012

I förrgår fick vår underbara lilla katt Cissi-Lotta somna in efter 13 härliga år. Jag skulle kunna skriva allt om hur fin och speciell hon var, men allt som oftast räcker orden inte riktigt till när man ska beskriva någon som man älskar. En riktig familjemedlem var hon, otroligt älskad, och hon kommer vara otroligt saknad. Kan fortfarande inte riktigt förstå att hon inte kommer att ligga bredvid mig på sin filt längre om natten, eller att hon inte kommer möta en vid dörren när man kommer hem. Trots all saknad jag känner nu och alla tårar som har fallit, är jag otroligt tacksam att vi fick rå om henne i såhär många år. Bättre katt skulle vi aldrig kunna tänka oss.

Tack för alla stunder, vi saknar dig 

Nostalgitripp

Kollade bland mina gamla inlägg och hittade en länk till min gamla bilddagbok. Väl där fick jag göra mig en resa tillbaka i tiden, till 2008, då jag hade lagt upp en bild varje dag i ett helt år. Varje. Dag. Tror inte att mitt liv var så fyllt av saker som det är nu, haha. Ångrar dock såhär i efterhand att jag inte vågade skriva mer personligt, utan allt var istället mer ytligt och tråkigt. Jag vet att jag inte log lika mycket som jag ger i sken av och jag vet många dagar var tuffare än vad jag låtsas om, mycket man håller inne trots att det längtar att få komma ut, underligt.

Bläddrade i alla fall till maj 2008 och hittade bilder på när Camino föddes, det skar lite i hjärtat eftersom jag fick reda på i torsdags att han hade gått bort. En av de finaste hästar jag har stött på, fyra år blev han. Han var aldrig min häst, jag red aldrig ens på honom, men han var ändå väldigt speciell. Som om inte det vore nog fick jag höra att Fricka, det närmaste min egna häst som jag har kommit, inte heller var så pigg.

Med lite sorg i mitt annars så glada hjärta lägger jag upp en bild på Camino och går till kojs.
Det känns trots allt bättre för var dag som går.


Lycka är...

att få köpa en stort snyggt block med tomma tjocka sidor som man får fylla med vad man vill.
Lycka är att få göra sin egen inspirationsbok.
Lycka är att få skapa.

"Happy, Funny, Sunny, Lovely Circle''

Idag var det dags för svenska nationella talen på skolan. Jag var inte särskilt peppad. Jag hade skrivit ett tal som jag själv tyckte var rörigt och väldigt flummigt, det enda jag tyckte att jag verkligen hade lyckats med var längden på det. Så klockan tolv var det dags, första talaren för dagen, och sedan flöt det på till klockan tre. Har aldrig varit med om så många personer har varit så duktiga! Jag citerar Leila från IC3-gruppen på facebook: "jag är stolt över att kännan er!". Idag var det verkligen en sådan känsla. Så stolt över alla mina klasskamrater och också stolt över mig själv. Jag kände att jag satt och lyssnade uppmärksamt i tre timmar utan att tycka det blev tråkigt en enda gång, just för att alla var så duktiga och inspirerande. Det blev någon tår men också en hel del skratt. Så fina människor jag omges av, det är jag verkligen tacksam för.

Och angående mitt eget tal så blev jag nöjd till sist. Tror jag var alldeles för självkritisk mot mig själv, som det är så enkelt att vara. Tal är enligt mig egentligen en av dom kanske lättaste momenten, jag är bra på det. Ja, jag sa att jag var bra på det, jag bryter mot jantelagen! Jag tycker att jag var duktig, jag är stolt över mig själv och jag tänker inte gömma det. Mitt tal handlade om förändringar i livet och en del i det handlade om hur jag kände mig när jag gick i åttan, ensamheten som jag upplevde. När vi sedan slutade lektionen väntade Rämsy på mig för att jag höll på att packa ihop mina saker, och jag reflekterade just då över hur tacksam jag verkligen var över det, över att hon väntade på mig, för så har det inte alltid varit. Det betyder så mycket, och det är något jag idag mest tar för givet. Carpe Diem, fånga dagen, som Lovisa pratade om. Uppskatta de små händelserna i ditt vardagliga liv, de små guldkornen.

Fylld med inspiration och lycka tog jag bussen hemmåt med ett leende. Idag har vairt en sån dag som jag kommer leva på länge, en dag som jag alltid kommer minnas. När en grupp människor som har känt varandra i ca ett och ett halvt år kan delge varandra väldigt privata och personliga känslor, minnen och tankar, den känslan som det ger är väldigt speciell. Varje dag är jag så glad och tacksam över att jag har hamnat i den klassen jag har hamnat i, med dom människor som jag får dela mina dagar med och de otroliga lärare som jag får undervisas utav. Inspirerande människor, var och en av dom. Dom gör min vardag till en bra dag!


Tack kära IC3 och IC-laget, jag skulle aldrig kunnat hamnat på ett bättre ställe ♥


Lite post-Lov depression

Idag var det en lite jobbig dag, det var nämligen sista-dagen-på-lovet-dagen, vilket alltid tillför lite längtan men framför allt ledsamhet och lesshet över att lovet redan är slut och man aldrig hunnit med allt man skulle hunnit med. Jag, till exempel, skulle se på en massa film, MINST 18st hade jag som mål. Jag hann med (räknade nyss och trodde det var färre) 15. Ändå inte lika många som jag hade hoppats på. Hade också tänkt att jag skulle ha skrivit klart svenska talet samt varit klar med engelskaC översättningen. Jag är inte klar med något av det.

Därför infinner sig en ledsamhet hos mig. Jag hinner aldrig det jag vill göra och jag gör aldrig det som jag borde göra. Dock har jag hunnit med en del saker som var mer eller mindre planerade, men det är ändå inte nog. Vad skulle jag inte ge för att kunna frysa tiden och kunna starta den när jag helst kände för det? Mycket. Men det kanske är lika bra att det inte är möjligt. Vem vet vilka bus jag skulle hitte på då!

Jag får, som alla andra skolungdomar som också börjar imorn, kämpa vidare. Det är trots allt väldigt kul att gå i skolan och jag trivs som fisken i vattnet där, men det är läxorna som orsakar lidandet. It knocks you down, just get back up when it knocks you down.




All work work

Jag säger som Lisa; Livet är just nu fyllt med fruktkoder på ICA!

Massa massa jobb nu dom senaste dagarna, men inget jämfört med nästa vecka! 4593, 4252, 4011, 4629 och många många fler sifferkombinationer snurrar runt i mitt huvud hela dagarna, och när det inte gör det funderar jag över vart tusan alla varor står någontans eftersom jag alltid blir osäker så fort en kund frågar.

Goda arbetskamrater och god jobbvilja gör livet gött ändå! Längtar efter mina två fina lediga dagar nu i helgen, det ska bli riktigt skönt. Tror jag ska spela en massa gitarr, se massa bra filmer, äta onyttigt, kanske göra nått vettigt och bara vara. För vet ni vad? Trots jobb och slit, så är det ändå sommarlov!

Precis som jag.

Sätt dig inte på vagnen och åk efter mig, spring med mig istället, hjälp mig så hjälper jag dig.
För varje gång du drar vagnen med mig, springer med mig, så blir det också roligare.
Nu fasar jag lite för att dra vagnen, för jag förväntar mig att du bara ska sätta dig på den,
istället för att kämpa med mig. Självklart inte medvetet, men det bara blir så.

Jag vill komma fram och känna att vi har kommit dit tillsammans.
Till nästa gång; Spring med mig!

- - -

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå.

Det kallas tvivel, det där som stör.

Tidigare inlägg
Jag heter Rebecka Vigren, är 19 år och bor i en liten by som heter Docksta. Jag har ett brinnande intresse för fotografering och håller just nu på att starta upp mitt eget företag med inriktning på porträttfotografering.

När jag inte fotograferar tycker jag mycket om att skriva, se på film, umgås eller bara ta det lugnt och lyssna på musik. I min blogg kommer ni få se många foton och glimtar från min vardag. Välkommen hit!

Tillbaka till startsidan