Eldsjäl

jag duschar så varmt jag kan, försöker ersätta din värme. 
40 grader eller mer lindrar ingenting, det är bara vatten som bränner på huden.
vatten som ersatt blod och från ett pumpande hjärta som gick på högvarv av lycka.
dudunk dudunk dudududunk.
frukostlukten i mitt hus har blivit en pina, för när jag sover, sover du inte så långt ifrån. 
när jag sover blir preteritum presens och våra pluskvamperfekt blir helt enkelt, perfekt.
elva tolv ett två tre fyra.
jag vaknar allt senare.
hänger kvar vid drömmarnas land där vårt tempus håller samma takt.
där det inte finns några tidszoner.
där vi rör oss fritt.
du lämnade kvar januari i vårt sommar sverige. 
du tog med dig juli hem igen som ett lockbete
och alla andra månader glöms bort tills vi ses igen, 
du, en själ som aldrig slutar brinna.

2012-09-24, 00:36


Genom andeslag och hjärttag

Jag vill bära dig på ryggen. 
Jag vill sätta dig på mina axlar. 
Jag vill ramla och ta emot dig på en halv sekund.
Så du vet var jag är.
Så du vet vem jag är.
Här, där och nu, du, och jag, i varje andeslag och hjärttag

 

Jag vill känna din närhet genom knottret på min hud, 
som om jag hör min favoritsång framkastad på P3. 
Då jag kan alla ord utantill.
Då musiken hörs av alla kroppsdelar. 
Då det bränns i varje hjärtslag och andetag.

2012-09-22, 03:05


Sonett

På litterär gestaltning fick vi i läxa att skriva en sonett om ett samhällsproblem eller en myt. Fick världens inspiration en kväll och blev väldigt nöjd med resultatet som jag tänkte dela med mig av.


Dom säger att man inte ska bli mätt.
Om jag äter mycket, skämmas jag får
när folk stirrar på mina feta lår,
nått större de aldrig någonsin sett.

Jag kan nu bara se allt detta fett.
Bryr mig inte längre om hur jag mår,
svälten får läka mina fula sår.
Jag vill bli sedd på ett speciellt sätt.

Dom säger att jag nu liknar en pinne.
Dom säger att jag nu är helt banal.
Ett skal utan tankar eller sinne.

Jag ser magra tjejer på en tv-kanal.
Jag som knappt syns i mitt nya linne.
Tänker: detta är ett sjukt ideal.


Jag heter Rebecka Vigren, är 19 år och bor i en liten by som heter Docksta. Jag har ett brinnande intresse för fotografering och håller just nu på att starta upp mitt eget företag med inriktning på porträttfotografering.

När jag inte fotograferar tycker jag mycket om att skriva, se på film, umgås eller bara ta det lugnt och lyssna på musik. I min blogg kommer ni få se många foton och glimtar från min vardag. Välkommen hit!

Tillbaka till startsidan