Precis som jag.
Sätt dig inte på vagnen och åk efter mig, spring med mig istället, hjälp mig så hjälper jag dig.
För varje gång du drar vagnen med mig, springer med mig, så blir det också roligare.
Nu fasar jag lite för att dra vagnen, för jag förväntar mig att du bara ska sätta dig på den,
istället för att kämpa med mig. Självklart inte medvetet, men det bara blir så.
Jag vill komma fram och känna att vi har kommit dit tillsammans.
Till nästa gång; Spring med mig!
- - -
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå.
Det kallas tvivel, det där som stör.
det känns tomt - eller hur?