Sonett
På litterär gestaltning fick vi i läxa att skriva en sonett om ett samhällsproblem eller en myt. Fick världens inspiration en kväll och blev väldigt nöjd med resultatet som jag tänkte dela med mig av.
Dom säger att man inte ska bli mätt.
Om jag äter mycket, skämmas jag får
när folk stirrar på mina feta lår,
nått större de aldrig någonsin sett.
Jag kan nu bara se allt detta fett.
Bryr mig inte längre om hur jag mår,
svälten får läka mina fula sår.
Jag vill bli sedd på ett speciellt sätt.
Dom säger att jag nu liknar en pinne.
Dom säger att jag nu är helt banal.
Ett skal utan tankar eller sinne.
Jag ser magra tjejer på en tv-kanal.
Jag som knappt syns i mitt nya linne.
Tänker: detta är ett sjukt ideal.
Men du är så duktigt<3