Och det fina telefonsamtalet kom från en mycket kär ex-granne som för tillfället befinner sig i Indien. När ett väldigt okänt nummer som börjar med +91 och sedan en radda med massa siffror ringer förväntar man, i alla fall jag, att en uttråkad försäljare ska svara, istället fick jag höra en glad röst som sa "HEJ DET ÄR LISA!". Lycka. Vi pratade i hela 30 minuter om allt från varmvatten i kran, tigrar, trocadero till skolan, hus gjorda av koskit och söta hundar. Hon verkar ha det väldigt fint i Indien i alla fall, vilket är väldigt skönt att höra. Saknar henne dock, varenda dag. Hur tusan ska det här gå när vi flyttar ifrån Docksta?! Det var i alla fall betryggande att höra hennes röst, det gjorde mig väldigt glad. Nu ska jag lyssna på lite Kent och bli nostalgisk!