I fredags tog jag, mina klasskamrater och resten av 93:orna studenten i Övik. Det var väldigt glädjande men också väldigt vemodigt. Väldigt väldigt vemodigt. Två otroliga år, de två bästa åren i mitt liv hittills där vi tillsammans har kämpat, gråtit, skrattat och peppat varandra till hundra procent. Två år med de mest fantastiska lärarna man kan tänka sig. Två år som har stärkt mig otroligt mycket, det har jag hela IC3 och IC-laget att tacka för. Men trots att man inte alltid vill det tickar livet vidare och kära IC3 blev ett härligt IC4 istället. Jag skulle kunna skriva en roman om dessa underbara människor som inspirerar, förundrar och imponerar genom allt de gör, mina klasskamrater. Dessa få ord får dock räcka, allt är ömsesidigt, och nu väntar nya äventyr. För att citera Pontus "Sedan vet jag inte vad det blir, världen är vår och den väntar på oss!!".

På själva studentdagen hade jag ingen kamera med mig utan fick nöja mig med bildkvalitén från iphonen istället. Ganska skönt att inte gå runt och trycka upp en kamera i ansiktet på alla, ibland ska man bara njuta och leva också!