Det känns svårt att sammanfatta ett helt år i några stycken, men jag ska försöka. När jag spontant tänker på 2013 tänker jag lycka. Har fått spenderat så mycket tid med mina vänner och min familj, jag har fått rest i Sverige och världen, har fått tagit ett stort steg mot min framtid och lärt känna så många härliga människor. Men 2013 har också varit ett år av stor sorg. Så många gånger på ett år tror jag inte mitt hjärta har brustit någon gång.

Håkan, en av mina försäldrars bästa vänner och en av mina vänners bonuspappa gick hastigt bort i början på året, utan att någon av oss var beredd på det. Sedan var det Sally. Vår fina busiga galna katt som sprang bort i mars och aldrig kom tillbaka. Leona. Min älskade älskade kanin, 6 år fick vi tillsammans, min första egna kanin, som jag saknar dig. Och till slut, ca 4 veckor innan jul, förlorade vi farmor. Det tyngsta förlusten för mig det här året, den största sorgen och det som gjorde ondast. Så många tårar som fälldes den helgen, och många andra dagar efter det. Jag saknar dom allihopa, men finner så mycket glädje i att jag fick lära känna dom, att jag valde just Goldens Leone som min första kanin och turen över att ha varit min farmors barnbarn. 

 

Många förluster, men också många nya bekantskaper. På nationaldagen välkomnade vi nämligen en ny familjemedlem, vår älskade katt Siri. Det är lustigt hur fort man börjar älska ett djur, jag tror att Siri fick en plats i alla våra hjärtan från dag ett. Denna tjocka, håriga, lata, busiga, fina katt. Fantastiska människor har jag också fått träffat, från norr till söder och till och med på en annan kontinent.

 

Den stora (fysiska) resan jag gjorde var nämligen till New York. Städernas stad där min älskade vän Anton bor. Drygt två vckor spenderade jag i denna stad som smått överraskade mig med sitt tempo och supertrevliga människor. Första gången jag reste själv, hade ju dock sällskap när jag väl var framme, men en väldigt häftig och rolig resa som jag fortfarande bär med mig. Jag är säker på att jag kommer att komma tillbaka till New York en dag!

En annan resa var den ner till Uppsala. En enkelbiljett, för jag hade kommit in på ämneslärarprogrammet, med andra ord: Jag skulle börja på utbildningen till att bli svensklärare för gymnasiet! Flytta hemifrån till en stad där jag kände en person (som inte ens var i min ålder). Och nu bor jag i en stad där jag trivs som fisken i vattnet, hyr en superfin etta i andrahand och går en utbildning som jag älskar! 

 

Fina saker har jag fått upplevt i år. Kent konsert med Lisa, ett sommarjobb som jag verkligen trivs med, resor hir och dit, konsten att kunna jogga 5 km (dock kan jag inte det längre, haha!), allt från fester, badning, tacos och bara vara med mina fantastiska vänner, bokrelease för en vän, modellfotografering i New York, en pingistävling, hela insparken med världens bästa Astrid-lag och bara känna att livet går upp och ner ibland, men att solskenet väntar bara runt hörnet (cheesy-nivån på den här bloggen har verkligen gått upp den senaste tiden...).

 

2013 har varit ett bra år, trots förluster och motgångar. Det har absolut inte alltid varit lätt, men det har alltid varit värt det. Jag känner att jag bor i rätt stad, pluggar rätt utbildning och människorna runt omkring mig (det tåls att säga om och om igen) är otroligt fina. När jag skrev samanfattningen för 2012 så skrev jag bland annat att jag hade lärt känna mig själv bra det året, vilket jag känner nästan ännu starkare nu. Och sjävkänslan har fortsatt att växa, självförtroendet finns där också, dock inte alltid lika starkt. Det jag tror att jag vill konstatera är nog ändå att jag känner mig lycklig. 2013 är slut, men 2014 ser inte så dumt ut det heller!